Imorse sprang Isac och öppnade dörren i bara boxershortsen! Det var vår granne som knackade på och frågade om han skulle klippa vår häck när han ändå var igång och klippte sin egen.

En så snäll granne växer inte på träd!

Efter frukosten tog jag tåget in till Lund med ungarna. Vi har hälsat på mitt jobb och där trodde jag att Isac skulle bli blyg men han var helt tvärtom. Han pratade med allt och alla. Berättade om sin lillasyster för min chef. Sprang in på expeditionen och satte sig och snackade med sköterskorna. Han fick en egen spruta med sig hem. Utan kanyl så klart :)

Sen gick vi och käkade på McDonalds. Även Julia fick i sig en skvätt "milkshake" när vi var där :)

På vägen till tåget stannade vi på Game och Isac fick byta till sig ett nytt spel.

Vilken dag för vår lilla Isac! Åkt både tåg och buss, käkat på donkan och fått ett nytt spel. Det är han värd!

Nu är vi hemma igen. Trött i knoppen och i kroppen. Mina kids är snälla till iaf 90% ut av tiden men det är iaf ett projekt att ge sig ut med dom på egen hand. Jag tycker dock att jag är ganska hemma i min roll som två barns mamma nu.

Lund är inget jag saknar! Då har vi det mycket bättre här ute i lugna Stehag där vi slipper sicksacka mellan studenter, cyklar och trafik. Där jag inte behöver vara rädd att Isac ska försvinna i mängden av folk eller bli nertrampad.

Livet här ute är verkligen mer anpassat för dom små. Lilla Isacs ord när vi klev av tåget; "nu är Isac trött, skönt att vara hemma i Stehag". <3

Så känner han nog iof inte när han är tonåring. Men då finns ju tåget här och han kan själv sticka iväg med polarna, se sig om i världen och sen komma hem till mamsen igen. Det är inget vi längtar efter men bra iaf att vi i framtiden inte har låst fast våra ungdomar till ett liv ute på landet.

Man har ju själv varit tonåring och då hade man annat i huvudet än en lugn och trygg liten bymiljö :)

Tjolahopp tjolahej nu är det dags att ta tag i kvällsmaten!