Äntligen!

Ja äntligen kan jag väl säga att jag är frisk igen. Inga fler nässelutslag. Ingen halsont. Något slö fortfarande bara men det kan även vara dålig kondis nu efter julen haha.
Det hjälpte visst att skrämma kroppen med att besöka farbror doktorn.

Det var en lugn dag här hemma igår med. Fick iaf ringt och bokat ett tid till tandläkaren. Hög tid att ta tag i det. Ska bli skönt att få någon att titta på min visdomstand som är på väg upp. Nu syns där en liten liten tand sticka fram. Har inga besvär mer än att det kliar lite och där finns gott om plats till den där inne vad jag själv kan se.

Vem kan tro att jag fyller 30 år i år med nässelfeber och tandsprickning? haha ;p

Igår satt jag även vid datorn och fick beställt foton till Julias baby album. Det samlar sig snabbt med födsel, dop, första julen och allt annat där emellan. Dags att börja klistra in och skriva ner innan man glömmer eller har så mycket att man inte vet vart man ska börja. Där är bloggen bra ibland att gå tillbaka och titta i om jag glömmer något för oftast hittar jag det där.

Vet inte hur länge jag kommer fortsätta
med bloggen. Men så länge jag tycker att det är roligt iaf. Snart är Isac så stor och vill kanske inte att jag visar upp honom för omvärlden. Då blir bloggen lösenords skyddad. När barnen sen blir stora så kan de få gå in och läsa där om de vill. Det slår iaf de flesta fotoalbum för inga fotoalbum har så detaljerad bildbeskrivning. Barnen och vi kommer kunna gå tillbaka och minnas allt från pyssel till vardag till semestrar. Hur vi upplevde saker mm. Bloggen är till för att bevara minnen. Den är absolut ingen spännande läsning för någon som inte står oss nära och det är inte meningen heller. Den är till för oss och nära vänner och familj att ha glädje av. Den dagen bloggen skulle gå ut över tiden med barnen skulle jag lägga ner den omgående. Vanligtvis tar bloggen 15 min på kvällen när barnen tittar på bolibompa.

Mannen var iväg med sonen igår efter jobbet och fick honom klippt. Det var verkligen dags! Nu är han så stilig så.

Såg i min kalender att idag är det exakt ett år sedan vi var på sjukhuset och gjorde ultraljud på Julia. Jag var gravid i vecka 18 då. Vi fick bekräftat att det var en tös. Happy times. Annars var det ju inte första gången vi hade sett henne. Vi gjorde ett privat tidigt ultraljud i Malmö själva, så värt pengarna. Vi ville inte ta ut något i förskott av glädjen innan vi hade sett att allt såg bra ut. Kändes heller inte ok att trumpeta ut till hela världen att vi väntade barn innan vi visste att det såg bra ut. Vänta tills vecka 18 med att berätta för alla hade aldrig gått. Smal som jag är hade jag aldrig kunnat lura någon att den lilla bulan bara var lite extra hull.

Det var dessutom ganska roligt att kunna skicka ut julkorten till alla nära och kära med vårt lilla rim att Isac skulle bli storebror. ♡

Storebror blev han och av den bästa sorten. Han älskar sin lillasyster med hela sitt hjärta. Julia har en särskild glimt i ögat när hon ser sin storebror. Hoppas de alltid kommer stå varandra nära ♥







Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0