I fredags var Isac på upptäckarna i vanlig ordning. Julia mådde bra igen och det hade gått ett par dygn sedan hon hade kräkts. Familjen hade börjat andas ut i hopp om att vi hade klarat oss från att bli sjuka. 

 

Under tiden Isac var på upptäckarna gick jag och två andra mammor i byn på långpromenad med våra små flickor. Vi gick nog hela 6,5 km..inte illa!! 

 

Efter upptäckarna blev vi hembjudna på lunch hos Caroline, Malte och Lova. Det tackade vi inte nej till. De bjöd på pannkakor med sylt och grädde. Barnen lekte hela eftermiddagen och jag och Carro fick snackat av oss :)

 

Fredagkväll blev det tacos här hemma i vanlig ordning. När familjen hade gjort färdigt alla kvällsbestyren och landat i soffan började det köra i min mage. Jag kände mig illamående och det började knipa i magen.

Ganska så snart befann jag mig inne på toaletten och där kunde jag stanna hela natten sen. 

Det kom från bägge hållen och gärna samtidigt, ursäkta detaljerna!! En gång i halvtimmen kräktes jag och fick inte sova någonting. 

 

Ola som gjorde allt för att inte bli smittad bäddade till sig själv och barnen ute i vardagsrummet så jag kunde ha sovrummet för mig själv. Klockan 04.00 blev det trots allt mannens tur att springa på toaletten med exakt samma helvete som jag hade. Mitt hade dock stannat av som tur va eftersom vi bara har en toalett. Vi liksom avlöste varandra.

 

Jag fick inte behålla en droppe vatten. Allt jag drack kom upp lika snabbt igen. Benen bar mig inte och såg stjärnor så fort jag försökte resa mig upp. Där låg jag och Ola tillsammans i sängen. Han mitt uppe i stormen och jag helt död. Vi kände paniken komma krypandes när det närmade sig morgon. Snart skulle barnen vakna..hur skulle vi kunna ta hand om dom när vi inte ens kunde ta hand om oss själva?? Inte heller kunde man be någon komma att hjälpa oss. Vem kan man begärna ska offra sig själv och själv bli sjuk? Smittar gör det ju i 9 fall av 10. 

 

Det var inget att be för. Isac fick bre sina mackor själv. Julia fick i sig sin gröt. Ola blandade den för jag kunde inte stå upp utan att känna mig svimmfärdig. Han lämnade frukosten hastigt och sprang in och kräktes. Då tog jag över matningen osv. 

 

Hela dagen låg Ola inne i sovrummet. Han fortsatte även att kräka följande natt. Det höll på i ett helt dygn för honom vilket är SJUKT!! 

 

Vår fina vän Carro här i byn lämnade en påse på vår trappa med vätskeåtersättning, blåbärssoppa och klorin ♥ Jag låg nerbäddad i vår camping i vardagsrummet med ungarna hela dagen. Isac såg på film från morgon till kväll och Julia satt sidan om och lekte med sina leksaker. Jag sov när hon sov osv. 

Till sist fick jag i mig ett glas vätskeersättning. Teskedsvis och jag klockade mig själv var femte minut. På kvällen när barnen hade somnat kändes det som jag hade vunnit något omöjligt test. Jag hade tagit mig igenom dagen med alla barnens behov i mitt dåliga tillstånd.

 

Den natten sov jag som en sten tillsammans med barnen. Somnade mot slutatet av mellon som jag låg och försökte titta på. Mannen hade det fortfarande kämpigt men det vände för honom på morgonen sen.

 

Idag är det måndag och den första dagen vi verkligen har fått i oss ordentligt med mat. Det har varit en seg återhämtning men idag kan jag nog säga att vi är på benen igen. Vi har tillsammans lyckats packa våra första fyra flyttlådor. Ola jobbar hemifrån imorgon med för att bli helt frisk och stark igen. 

 

Nu hoppas jag att vi kan lägga denna nära döden upplevelsen bakom oss och bara blicka framåt mot flytt och sommar. 

 

Tack till alla ni som har ringt och hört om vi fortfarande är vid Iiv ;) Är även väldigt stolt över sonen som förstod att mamma och pappa var vädligt sjuka. Han försökte hjälpa till att hand om lillasyster samt reda sig själv. Han har dessutom fått ha det extremt tråkigt de senaste dygnen och spenderat timmar framför tv:n.♥ 

 

Men igår fick han komma ut och lufta näsan mellan regnskurarna. Han satte sig även tillsammans med pappa och pysslade. Gjorde pärlbrickor och halsband.