Till minne av världens bästa farfar!
Min farfar och Isacs gammelfarfar finns inte längre hos oss.
Idag var det begravning. Jag och Ola var där tillsammans med Eva, Sven, Sandra, Maria, morfar, Jeanette och farmor.
Begravningen var mycket fin och trots en obeskrivligt sorglig dag så var det skönt att få säga adjö.
Jag har några av mina bästa barndomsminnen tillsammans med farfar. Han har varit en klippa under hela min uppväxt. Alltid funnits där och varit en axel att luta sig mot. En vuxen förebild jag alltid har sett upp till.
Det är svårt att begripa att han inte längre finns där. Det går inte att plocka upp telefonen och ringa till honom och hans säng står inte längre kvar i hans rum hemma i Sjöbo.
Farfar lever kvar i mitt hjärta. Jag är glad att jag har haft honom i mitt liv så länge som tills nu. Han har varit väldigt sjuk i många år. Jag är evigt tacksam att han fick träffa och lära känna min son. Och framförallt att han fick se att jag kom på fötter igen efter en svacka i livet. Se att jag blev lycklig igen tillsammans med Ola.
Även att jag hann få tala om hur mycket han betyder för mig och att jag älskar honom innan han ett få dagar senare somnade in.
Farfar jag älskar dig och vill tacka dig för allt!! Nu lever du vidare i våra hjärtan och i våra minnen.
Förstår dig så väl:( ha en skön helg iaf.
