Oroliga och mörka tider!
Det pågår mycket elände i världen just nu. Situationen här hemma i Sverige är långt ifrån perfekt och man kan även känna den stora oron över hela världens framtid.
Ett exempel på detta är det som hände Paris nu i helgen. Jag befann mig på jobb den natten och följde hela tiden händelsen på nyheterna. Det brast för mig och jag började gråta. Jag och kollegorna satt i chock och det var med sänkta huvuden vi arbetade oss genom den natten. Samma natt stoppade även en kollega ett pågående inbrott i en grannbyggnad. Inget alls allvarligt i jämnförsel men det kändes som att hela världen var upp och ner just då när man stod där tillsammans med kollegorna och tog emot polisen.
Jag personligen känner mig inte trygg ute på gatorna längre. Det känns som att det inte är frågan om OM utan om NÄR och VAR det ska hända något hemskt nästa gång. Allt från något litet brott till något katastrofliknade som terrordådet i Paris. Som mamma vill man inget hellre än ge sina barn en trygg framtid och just nu känns det inte som att det går att lova.
Jag hoppas innerligt med hela mitt hjärta att det goda vinner över det onda till slut. Jag vill trots allt tro att det är övervägande godhet kvar bland mänskligheten ♥
#och för resten av världen!!
Som om inte denna oron över världen skulle räcka så dyker det även upp oro i vardagen här hemma.
Lilla Sam som fyllde 1 år i onsdags fick ett tuggben i present av oss familjen.
Det är en typ av torkad kyckling som han har ätit förut. Skillnaden var att den han fick i present var av ett annat märke som han inte har provat tidigare. På torsdagen när mannen vaknade och gick för att hämta Sam inför sin morgonrunda så möttes han av en totalt ner bajsad tvättstuga. Stackars Sam tålde inte benet han åt och hade fått rejäla diarrer.
Detta ville heller inte sluta utan fortsatte i flera dagar. Vi höll upp med mat till en början sen kokade vi ris och fisk till honom. Detta hjälpte inte. På lördagen var jag ganska orolig över Sam då det fortsatte att bara rinna av honom. Han fick inte behålla någonting som han fick i sig. Efter den natten på jobbet mellan fredagen och lördagen för att sen komma hem till en fortsatt väldigt sjuk hund blev för mycket för mig. Jag kröp ner till mannen och dottern i sängen på morgonen och tårarna bara rann på mig. När mannen väckte mig på eftermiddagen hade han satt på kaffe och på bordet stod där en blomma som han hade stuckit en massa små lottor i.
Detta i ett försök att pigga upp sin deppiga hustru ♥
Det hjälpte för stunden men oron över min lilla vovve fortsatte samt att man kände sån ilska och sorgsenhet över det hemska som hade hänt ute i världen. Man gick liksom med en klump i magen hela tiden.
På söndagen var Sam fortfarande inte bättre. Jag fick tag på en veterinär på telefon och hon sa att vi gjorde helt rätt med vår behandling där hemma men att vi kunde ta oss till apoteket och handla en pasta som skulle lugna magen på Sam. Den pastan var mannen redan på väg i bilen för att handla. Vi hade fått råd av morbror Micke och Tessan som också har hundar att åka och köpa den.
Veterinären tyckte absolut att vi skulle ha is i magen och behövde inte åka in till någon mottagning.
På måndagen var Sam fortfarande inte bra. På förmiddagen tyckte jag att han inte alls var sig lik. Han var hängig och inte sitt vanliga glada jag. Han även morrade åt mig vid ett tillfälle och det är inte likt honom. Jag kollade på hans tandkött som visade tecken på uttorkning och ringde direkt till Lundaveterinärerna.
De förklarade för mig att eftersom Sam är en så liten hund så blir han snabbt uttorkad. Även om han dricker bra och äter så gör han av med mer än vad han får i sig. En hund som blir uttorkad kan bli ett farligt tillstånd.
De tyckte dock inte att läget var akut men vi fick en tid till tisdagen och kunde ringa jouren på kvällen om vi tyckte att läget blev värre. Mannen var redan på väg hem från jobbet eftersom han trodde att han skulle behöva åka in med Sam med en gång.
Redan när mannen klev innanför dörren började Sam piggna till. Han lämnade sin koja och viftade glatt på svansen åt husse. Mannen jobbade hemifrån resten av den eftermiddagen. Han tände en brasa till Sam och bäddade åt honom framför den. Jag gick och hämtade barnen på dagis och senare på den eftermiddagen hade Sam ätit, tagit sin medicin/pastan och druckit bra. Det gick flera timmar mellan diarrerna och han var mycket piggare och gladare. På tisdag morgonen bajsade Sam nästan normalt och var åter igen sitt vanliga jag så tiden hos veterinären kunde avbokas.
Så skönt!! Som lilla Sam har skrämt sin familj de senaste dygnen. Han har sett så liten och ynklig ut.
Han har bott i tvättstugan, isolerad på en liten yta med tidningar överallt. Det bara droppade från honom hela tiden.Till sist blev han även sårig där bak. Vi fick duscha honom vid flera tillfällen då han inte själv kunde hålla sig ren. Det var hemskt att se honom så här och jag har aldrig varit med om något liknade med någon annan hund i mina dagar.
Älskade svansbebis, så glada vi att du är frisk igen ♥
Det är inte lätt att vara förälder, är det inte ungar så är det hundar man oroar sig för ♥
Kommentarer
Trackback
